Karantän-bloggen

Här kommer Västerkyrkans pastorer att skriva inlägg under tiden som vi uppmanas att hålla oss i karantän. 

26 mars Åsa Ram

 

Är det allergi?

Eller en förkylning?

Är jag extra trött?

Jag tycker att luktsinnet har försvunnit.

Kan det verkligen vara Corona?

Aldrig har jag varit så fokuserad på min egen hälsa som nu. Nästan fixerad.

Försiktighet är a och o. Vi har alla lyssnat till uppmaningen att stanna hemma om vi är sjuka.

Men först när vi förstår att det är av omsorg om varandra sjunker det in. Jag sitter inte i fåtöljen dagarna i ända för att jag är lat. Jag sitter här av respekt och omsorg om mina medmänniskor. Det gör det hela lite roligare, mer på riktigt. 

Och det är inte förbjudet att njuta av vårsolen och påskliljor under tiden i karantän.

 

Psalmisten skriver:

”Var mig nådig, o Gud, var mig nådig, ty till dig tar min själ sin tillflykt. Ja, under dina vingars skugga vill jag ta min tillflykt, till dess det onda är förbi.” 
Psaltaren 57:2

 

Gud, hjälp oss att ta en dag i taget. Hjälp oss att hitta ro och uthållighet. Visa oss vad vi kan bidra med i dessa tider av oro, ängslan och ensamhet. Låt oss förstå att du, Gud, finns vid vår sida, ständigt närvarande i våra liv. Amen.

25 mars Karin Olofsdotter

 

Vilken beige avslutning på mitt yrkesliv! Så har jag tänkt många gånger de senaste veckorna. Allt bara ställs in och stängs ner. I stället för att sluta med flaggan i topp, njuta och sörja över det som är det sista av olika verksamheter så slocknar bara saker en efter en utan att jag kan ta avsked liksom. Ett så konstigt och ledsamt avslut. Har jag tänkt, som sagt.

 

Men så har jag också tänkt: vilken spännande och fantastisk avslutning på mitt yrkesliv! Tänk att jag fick vara med om detta. Tänk att få vara med I dessa kristider när kyrkan måste hitta nya vägar för att vara kyrka. Att se den inte vika ner sig för omständigheterna utan fortsätta verka på andra sätt.

 

Och tänk att få vara med i ett så fantastiskt arbetslag som inte deppar ihop och grips av handlingsförlamning utan som har tusen och en idéer på vad vi nu kan hitta på.

 

Vi har haft det så tryggt och bra i Sverige. Livet har lunkat på, samhället har lunkat på, kyrkorna har lunkat på. Och så plötsligt ställs allt på ända! Ingenting kan fungera som tidigare. Och det allra mest basala för människor, och för den kristna församlingen, tas ifrån oss – eller vi väljer att avstå från – detta att samlas, för kyrkan att samlas för sång och bön och bibelundervisning.

 

Det är ett historiskt skede och även om jag nu arbetar hemifrån så känns det gott att kunna få vara med och bidra när tiderna är mörka och ovissa.

 

Vi fortsätter att hitta på nya sätt för Västerkyrkan att vara kyrka. Vi har haft våra gudstjänster. Vi ber tillsammans där vi är klockan tolv varje dag, vi ber bönen som Equmeniakyrkan sänt ut och vi nämner alla i matrikeln vid namn och vi ber för kyrkans vänner och vi nämner deras namn som önskar det.

 

Vi startar den här bloggen för att kunna dela med oss av tankar och funderingar, där kommer Gusta2, jag och Åsa att skriva då och då. Håll utkik. Vi samtalar med människor över telefon eller skype. Och arbetslaget videosamtalar I stort sett dagligen. Inför påskveckan finns små andakter inspelade där vi kan meditera och måla Iotakors tillsammans. Det är bara något som jag kommer på så här just nu.

 

Det är gott att veta att vi har varandra även om vi inte kan ses och röra vid varandra. Hör av dig om du behöver hjälp. Skriv eller ring till dina bekanta och även dem du inte känner så väl. Låt oss inte släppa taget om varandra och församlingen och Guds rike här I världen.

 

Till sist ett ord från Bibeln:

 

Jag är Herren, din Gud,

jag tar dig vid handen

och säger till dig:

Var inte rädd, jag hjälper dig.

Jes 41:13

Kontakt – Västerkyrkan, Lund

Gatuadress: Vävaregatan 13
Postadress: Byggmästaregatan 21

22237 Lund

E-post: info@vasterkyrkan.nu

046 211 29 56

  • Facebook - Weiß, Kreis,